Min son....
Ja den stora av dom, har just nu kanske komi på vad dom menar med stora barn stora bekymmer....
TYcker det är fantastiskt att vara mamma till en unge på väg in i tonåren men samtidigt så otroligt jobbigt. Inte för han är jobbig men för det är nu det börjar att synas om man gett han rätt förutsättningar och värderingar i livet.
Som idag då han var kvar efter skolan i visby med kompisarna, på em ringde han o undrade om vi kunde hämta honom ikväll vid halv tio för dom skulle på puma. Det är nu man skall våga börja släppa honom alltså, jag måste lita på att han ordnar så han får käk vid sin kompis, att dom ser sig för på vägen till och från Puma, att han beter sig mot andra och dom mot honom. Att det verkligen är puma han försvinner till.
Jag litar på min son och att han kan ta rätt beslut i dessa saker, men ändå är det svårt att släppa kontrollen över allt en liten bit. Men det är nu det börjar, jag hoppas jag gett honom rätt verktyg för att klara av sitt liv och att få ett långt liv. Ännu är det ju några år kvar innan jag skall släppa helt så lite till skall han väll hinna få i bagaget.
Men det här är väll att börja röra på fjädrarna lite för att om bara några år vifta med hela vingarna och flyga ut i livet på egen hand med en mamma kvar med oron, men jag lovar honom att jag litar på honom till fullo, hoppas bara jag lärt honom rätt saker i livet.
MIN ÄLSKADE UNGE!
(som tur är är kommer han hem till mamma ett tag till)
TYcker det är fantastiskt att vara mamma till en unge på väg in i tonåren men samtidigt så otroligt jobbigt. Inte för han är jobbig men för det är nu det börjar att synas om man gett han rätt förutsättningar och värderingar i livet.
Som idag då han var kvar efter skolan i visby med kompisarna, på em ringde han o undrade om vi kunde hämta honom ikväll vid halv tio för dom skulle på puma. Det är nu man skall våga börja släppa honom alltså, jag måste lita på att han ordnar så han får käk vid sin kompis, att dom ser sig för på vägen till och från Puma, att han beter sig mot andra och dom mot honom. Att det verkligen är puma han försvinner till.
Jag litar på min son och att han kan ta rätt beslut i dessa saker, men ändå är det svårt att släppa kontrollen över allt en liten bit. Men det är nu det börjar, jag hoppas jag gett honom rätt verktyg för att klara av sitt liv och att få ett långt liv. Ännu är det ju några år kvar innan jag skall släppa helt så lite till skall han väll hinna få i bagaget.
Men det här är väll att börja röra på fjädrarna lite för att om bara några år vifta med hela vingarna och flyga ut i livet på egen hand med en mamma kvar med oron, men jag lovar honom att jag litar på honom till fullo, hoppas bara jag lärt honom rätt saker i livet.
MIN ÄLSKADE UNGE!
(som tur är är kommer han hem till mamma ett tag till)
Kommentarer
Postat av: Therese
Förstår din oro och är glad att jag har långt kvar tills jag måste släppa kontrollen över mina egna ;.)
Postat av: LeeLoo
Vågar knappt tänka tanken att jag också kommer att vara där du är nu, en dag. Läskigt! Jag kanske kan ta & klä ut mig till tonåring & gå på puma & spionera på honom!? Bara säg när! Hihi! ;-)
Trackback
