Får man känna sig orolig!?
Kom igår kväll när jag låg och amma på, att min äldsta blir elva år i år om mindre än två mån, alltså är det nu inte länge till tonåren.
HJÄLP!! tänkte jag bara då, hur skall jag fixa det, för som dom säger små barn små bekymmer och stora barn .....ja då är bekymrena svårare faktiskt.
Man bli nu lite rädd och börjar tänka det värsta hur min lilla kille ja i mina ögon lilla kommer hem här mitt i natten och pratar helt oförståeligt, och i senare stund spyr över köksbordet sen får jag som mamma lägga in honom i sitt rum...eller hur han kommer hem o stinker rök och när man frågar får man väl nåt smart svar som min polares föräldrar röker ja men herre gud inte i din mun väll, såna fina takar får ja, man kan ju få det ännu värre med huh hemska tanke och vem minns inte sina egna fina lögner.
Och för att inte tala om att dom sen efter hand mina små änglar ramlar in i den hemska perioden tonåren så när dotter blivit 13 då har jag tre barn i tonåren att kampas med, om jag är trött idag vad är man inte då av alla oroliga nätter, kan bara tänka mej att naglarna är obefintliga efter allt gnagande när man undrar var dom är nånstans.
Var tog min lilla bebis vägen som jag tog hem från bb jaja det är snart 11 år sen men det känns som igår ju
Man blir faktiskt skitskraj inför den perioden ialla fall jag blir, finns det ingen handbok där det klart och tydligt står..så här gör du när han kommer hem full och så här när han träffat en tjej, dessa tider gäller för att vara hemma för kvällen osv skulle kännas så tryggt att ha och luta sig emot.
Förmodligen har jag en tid med många gräl framför mej, och en hel del jag hatar dig mamma men jag får se det som en del av deras process för att bli vuxna och självständiga. Och hur det än är kommer jag finnas där vad dom än hittar på som nån att luta sig mot när man inte gjort nåt fullt så smart eller är ledsen.
Och jag hoppas att vi efter dom åren kommer ut på andra sidan som ett gäng vuxna och att dom fortsätter älska mej trotts alla gräl och nej det blivit.
Det kan ju faktiskt bli en hel del tid med glädje och skratt med tonåren kanske är en dö mysig period i mina barns liv, man skall nte måla faan på.....
HJÄLP!! tänkte jag bara då, hur skall jag fixa det, för som dom säger små barn små bekymmer och stora barn .....ja då är bekymrena svårare faktiskt.
Man bli nu lite rädd och börjar tänka det värsta hur min lilla kille ja i mina ögon lilla kommer hem här mitt i natten och pratar helt oförståeligt, och i senare stund spyr över köksbordet sen får jag som mamma lägga in honom i sitt rum...eller hur han kommer hem o stinker rök och när man frågar får man väl nåt smart svar som min polares föräldrar röker ja men herre gud inte i din mun väll, såna fina takar får ja, man kan ju få det ännu värre med huh hemska tanke och vem minns inte sina egna fina lögner.
Och för att inte tala om att dom sen efter hand mina små änglar ramlar in i den hemska perioden tonåren så när dotter blivit 13 då har jag tre barn i tonåren att kampas med, om jag är trött idag vad är man inte då av alla oroliga nätter, kan bara tänka mej att naglarna är obefintliga efter allt gnagande när man undrar var dom är nånstans.
Var tog min lilla bebis vägen som jag tog hem från bb jaja det är snart 11 år sen men det känns som igår ju
Man blir faktiskt skitskraj inför den perioden ialla fall jag blir, finns det ingen handbok där det klart och tydligt står..så här gör du när han kommer hem full och så här när han träffat en tjej, dessa tider gäller för att vara hemma för kvällen osv skulle kännas så tryggt att ha och luta sig emot.
Förmodligen har jag en tid med många gräl framför mej, och en hel del jag hatar dig mamma men jag får se det som en del av deras process för att bli vuxna och självständiga. Och hur det än är kommer jag finnas där vad dom än hittar på som nån att luta sig mot när man inte gjort nåt fullt så smart eller är ledsen.
Och jag hoppas att vi efter dom åren kommer ut på andra sidan som ett gäng vuxna och att dom fortsätter älska mej trotts alla gräl och nej det blivit.
Det kan ju faktiskt bli en hel del tid med glädje och skratt med tonåren kanske är en dö mysig period i mina barns liv, man skall nte måla faan på.....
Kommentarer
Postat av: catti
ojoj vad skönt det känns att det är tag till för min del. tonåren är ju ganska besvärlig för dom själva också, det ska nog gå bra, du är ju en förnuftig mamma
Postat av: nina
ja jisses - oro, det vet jag hur det känns, tro mig. förstår dej. men liksom du själv skriver är det väl till å ta några djupa andetag, tänka positivt och hoppas att det går bra. för det kommer det göra.
å sen skriver du bara i ordning den där handboken till mig, catti m.f. sen sörru. det blir bra det.
Trackback
