vimsigmamma

Man tror nästan inte det är sant att jag för elva år sen fick min helt underbara lilla pojke på mitt bröst och idag är han elva och önskar sig saker som mobil kläder mm.
Vart tog den tiden vägen går det verkligen så här fort och är det så här kul hela tiden att vara mamma till honom?? verkar så, ja jag vet nu är han inte i tonåren än bara snudd på men jag ser nu fram emot det verkar lite häftigt att ha tonåringar och det är väll lite då man börjar se resultatet av det jobb man gjort.

visst kommer han avsky mej då och då och jag kommer förmodligen vara så trött på hans smällande i dörrar och allt annat som hör till men ändå, jag skall försöka minnas den tiden då han låg på min mage och titta med sina blåa ögon på mej för första gången och jag kände så mycket kärlek man bara kan känna till någon, det är vad jag skall tänka på.

Måste berätta en rolig sak man med kan tänka på som dock kunde ha slutat anorlunda.
Han var 2,5 år och kom till mej och sa, kisse borta jag svara bara va?? Han gav sig inte utan sa så ett par ggr till, då fråga jag men var är kissen då? svaret blev gusta fysen.
Jag fatta inte riktigt så när han upprepat sig några ggr så fick han visa mej, var gick då ungen jo till frysen och peka.
Jag öppna och vem satt där jo vår katt på en hylla, hur han lyckats få in katten där utan rivsår och sånt är en gåta, och en sån tur sen då att han ville berätta.
Såna saker kan man bara uppleva med barn.

Så nu ser jag fram emot många roliga år med alla mina barn, för dom ger en sån enorm glädje och så många skratt.

Och till er med små, tiden går sååå fort så ta till vara på allt, snart är era först födda med 11år!!